Får frukost före tabletterna igen. Får en påse Movicol för magen. Klart att det är viktigt att få igång magen.
Tar toarundan och klarar både stora och lilla pi. SÅ SKÖNT. Känner mig ganska normal efter det.
Hurtfriskt sätter jag på mig morgonrocken och tänker "sitta i ståstolen" och äta frukost. Trodde jag! Det börjar snurra i skallen och det blir sängen med dykning istället för att svimma. Svetten dryper av mig. Frukost i sängen liggande igen.
Får veta av sköterskan att idag - fem dagar efter operationen - är det ok att få duscha. När hon sen ser min bleka nuna undrar hon om jag provat liggande dusch - nej... Ber henne ta några andra patienter före. Jag vilar och samlar mig. Tänker att om jag får sitta på toaförhöjningen när jag är på toa, så måste jag väl kunna sätta mig på den vid dusch också eftersom duschpallar inte är så höga så att jag kan använda dem.
Sköterskan tycker att förslaget verkar bra. Hon tar bort larmknappar och annat känsligt i närheten. När jag får vatten på mig känns det uppiggande och jag kan snart stå i duschen. Känslan att ha "stolen" i närheten är bra. Jag finner ingen anledning att chansa för jag vill INTE trilla! Tydligen har man inte tänkt på toastolsförhöjningen som möjlig duschstol tidigare på avdelningen - bra att vi kom på det!
Det känns så skönt att vara nyduschad. Äter min lunch i ståstolen, visserligen på rummet, men ändå. Framsteg! Det känns skönt!
Under eftermiddagen syr jag på capen. Tittar på tv. Går upp en tur och går i korridoren och ut i matsalen. Känns skönt att kunna röra sig. Byter ut gåbordet mot Thony (rollatorn) eftersom han ju är så smidig och läcker! Vilar. Fikar.
Mycket besök hos andra patienter idag också. Gränsen med en besökare per patient verkar i alla fall inte gälla på helgen! När jag får hjälp av personal sticker två damer och en liten kille in och frågar var de kan få mer kaffe och även mjölk till kaffet, killen vill ha läsk. Personalen berättar artigt att hon är där för patienternas skull och hänvisar till annan personal som inte är upptagen med patient! Ibland kan man ju få undra... Personalen vet om mitt fall och hon tycker nog att det känns lite generande...
Pratar med sonen i telefon. Hör på hans röst att han är ledsen. Han har blivit förkyld, så han tycker inte att det är så bra att han följer med om någon ska åka för att hälsa på mig. Ansvarsfull elvaåring. Synd att "vissa påhoppare" inte förstår hur illa de gjort oss!
Äter middag. Ser på TV. Tar en tur. Skriver lite. Kvällen går.
Verkar inte få någon rumskompis ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar