Har under natten en känsla av att förbandet på handen där smärtdroppet är kopplat känns vått. Nattpersonalen kollar - säger att det nog bara är som det känns.
Vaknar till vid fyratiden på morgonen när jag försöker vända mig. Har en inre stresskänsla. Snabb puls igen. Illamående.
När jag ska vända mig ska jag böja det ben som ska hamna överst och ta tag med handen på samma sida för att hjälpa till. Justerar droppåsen och trycker för en smärtdos. Har då handen fritt i luften. Ser att det rinner från handen - kanske inte som jag inbillar mig att det känns fuktigt! Trycker på den röda klockan (en av få gånger, men dörren är ju stängd och jag behöver ju hjälp). Det tar lång tid, inte bara känslan utan även faktisk tid. Det är väl en natt med mycket jobb... Ligger och funderar - det kanske inte är konstigt att jag har ONT. På täcket lär ju inget dropp hjälpa... Personal kommer och undrar vad jag vill - berättar. Får veta att sjuksköterskan har mycket att göra och att det kan dröja... Jag har ju inte mycket annat att välja på än att vänta.
När morgonturen för nattpersonalen kommer får jag en ny kanyl i samma hand. Får veta att det varit mycket att göra under natten igen. Funderar varför man då inte kunde spola den redan befintliga kanylen på andra handen eftersom jag ju bara har smärtdroppet, men väljer att inte kommentera. Det känns som om jag inte är populär precis. Tänker bara på att det borde ha sparat tid och kanske kunde jag fått ha nytta av smärtdroppet lite tidigare...
Är kallsvettig. Har 38,3 i temp jag som brukar ha 36-36,2. Drar mig till minnes att jag läst att en tempstegring kan vara ett tecken på att en lätt inflammation börjat och att det är bra för att läkningen då kommer igång. Kan bara inte minnas var jag läste det...
Detta känns som en början på en dag där mycket går fel. Jag får hjälp mot mitt illamående med en tablett som jag får av dagpersonalens sjuksköterska. Hon kollar puls och syresättning. Har dålig syresättning som kan vara en orsak till illamåendet. Berättar om smärtpumpen och kanylen - kan nog vara ännu en orsak. Får en fuktad kall tvättlapp att ha på tinningen.
Dr B kommer in vid 8. Han ser fundersam ut när jag inte mår bra idag heller. Berättar att jag gått igenom en stor operation där det var betydligt trängre än vad han räknat med och att det självklart blir tuffare med smärta då. Har opererats för spinal stenos L4-L5 med inslag av spondylolistes L4 (kotglidning). Operationen kallas "dekompression tillsammans med bakre instrumentell fusion" - man rensar i kanalen i kotorna, försöker få den glidande kotan bakåt, fäster med plattor och skruv och stärker upp med en "bengägga" som tas dels från överblivna kotdelar, dels från bit av höftbenskammen. På utsidan av kotan ska "bengäggan" läka och bilda en benbrygga. Plattor och skruv tillsammans med "benbryggan" ska bilda den stela delen mellan kotorna L4 och L5. Tiden som läkningen och inlagringen av kalcium i bryggan tar ger den tid som man får restriktioner och är olika från fall till fall. (får detta förklarat flera gånger under mina dagar på sjukhuset som tur är för idag är jag nog inte riktigt observant eftersom jag har så ont).
Jag berättar att jag har funderingar om verkligen smärtpumpen är till hjälp. Kanske kan jag istället komplettera med tabletter och att nattpersonalen istället väcker mig med jämna mellanrum så att jag slipper den starka morgonsmärtan. Det beslutas att jag ska prata med narkos/smärtpersonal igen.
Efter att dr varit inne hos mig känns det som om personalen glömt bort mig. Precis innan dr kom frågade man om vad jag ville ha för frukost. Jag känner mig fortfarande ledsen efter gårdagens inträffade. Fick veta att lillebror varit ledsen hela vägen hem och sen inte mått bra på kvällen. Har inte haft så lustig natt med alla funderingar och klart är smärta, dålig syresättning och allt en enda röra inom mig nu.
9.20 kommer arbetsterapeuten in. Då har jag inte ätit frukost - man hade "glömt" bort mig. Nu får det bli snabba ryck! Ska vara på röntgen 9.40. Hämtas av transportör. Väntar en god stund före röntgen och en lång stund efter. Jag har ju ingen klocka, har ont, inget tidsperspektiv och kan inte precis gå därifrån heller.
När jag kommer upp på avdelningen står nästa transportör där för att ta mig till ortopedmottagningen för korsettutprovningen. Får ett nytt plåster med mig som lägges på sängen. Iväg igen! Passerar röntgen igen, känns lite rörigt. Sängen stannas i en korridor på ortopedmottagningen och jag får en kölapp av transportören. Ligger där i korridoren med massor av folk som kommer och går. Tänker på sekreterarens restriktioner i influensatider - känns väldigt relevant just nu. Känner inte en kotte och allt från äldre till små barn passerar. Väntar läääänge.
Ironiskt nog får jag dessutom vara med om följande: Kommer en dam från inre delen av korridoren. Träffar en dam en liten bit från min fotända. Hej, heej, puss och kram på båda sidor av kinderna - länge sen vi sågs - nej jag måste rusa, mår illa, vet inte om jag fått vinterkräksjukan, går på barnens förskola du vet...
Fy vad äckligt säger jag bara - och inte kunde jag komma därifrån heller!
Kommer in cirka kl 12 och får provat till korsetten. Ska vara en platta bak i korsetten som ska värmas och sedan formas efter mig. Tar en stund innan plattan härdat och svalnat klart. Väntan. När jag är färdig ringer man transport som hämtar mig till avdelningen. Samma kille som tog mig till röntgen hämtar mig på ortopeden. Frågar om jag fått åka direkt från röntgen - inte precis!
Som tur är har man sparat lunchen.
Får sedan veta att jag måste byta rum. Man ska bara se var jag ska placeras sen...
Hör inget om rumsbytet mer. Frågar efter kvällsmaten. Får då veta att jag nu ska på sal. ???
Frågar om detta har med min överträdelse när mina tre barn var på besök och jag fick höra visdomens ord!? Någon form av straff? Det har ju inte varit en dag då det pratats i onödan med mig precis! Dörren smäller igen...
Blir jätteledsen igen.
Klockan 19 ska jag så flyttas. När sköterskan ser hur ledsen jag är vill hon att jag berättar. Hon tycker inte att detta duger! Tar resolut ett samtal med sjuksköterskan och kommer så igen. Berättar att jag inte ska finna mig i denna behandlingen. Får liknelsen att hon själv inte tycker att det hjälper hennes nageltrång att fattiga i Afrika får svälta... Så sant. Hon småpratar hela tiden och får mig att må lite bättre. Berättar att jag ska få TV på nya krypinnet. Får i alla fall vara ensam tills på söndag... Med tanke på mage mm känns det bra.
När jag kommit till ro tar hon sen bort båda kanylerna. Ska få tabletter under kvällen och natten. Hann klart inte träffa smärtpersonalen, men någon har klarat det i mitt ställe. Bara att hoppas att det blir bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar