Nej, så hemsk är jag inte. Sonen och två av hans kompisar har hjälpt mig med det jag inte kan just nu - gräva. De grävde den fördjupning där de sedan fick använda gårdens minilastare till hjälp - pojkar i den åldern gillar när det brummar, och hos pojkar varar den åldern länge. När far i huset kom hem efter att ha tillbringat förmiddagen med att skjuta lerduvor, så drogs han till projektet. Dröm om min förvåning - helt plötsligt deltog även den "gamle" i trädgårdsarbetet - mest berodde det nog på att det brummade!
Killarna tömmer gärna vagnen med diverse rens från trädgården. Det innebär ju brummande med åkgräsklipparen... På ett lantbruk döljer sig många faror med maskiner, men alla tre killarna vet att se upp och har varit med sina fäder sedan späd ålder. Brummandet har dragit som en magnet... De vet också att tillsägelser och regler gäller! Tunga kantstenar kan effektivt klippa fingrar...
Nu liknar det i alla fall lite en trädgård!
Jag har grävat och rensat nässlor,revsmörblommor och andra icke önskade växter i flera år. Eftersom önskan och viljan att ha/få min trädgårdsdröm varit större än orken/förmågan har jag i perioder fått lära mig att se skönheten bland ogräs. Fjärilarna har varit många i vår trädgård! Och det finns massor av olika sorters humlor! Jag har suttit och betraktat dem mellan mina ganska korta arbetspass. Återhämtningen har varit längre än arbetsperioden - så kan det bli, när det inte blev som det var tänkt från början...
Slow garden är något jag praktiserat ovetandes i flera år! Håller man på tillräckligt länge med sin passion så är man "inne" med jämna mellanrum! Att komma ut ibland växter har varit min räddning när allt kändes jobbigt! - just det, trädgårdsterapi är också trend eller? Har åkt med på många olika trädgårdsresor genom åren och köpt många olika växter med mig hem. De flesta har faktiskt överlevt! Däremot har inte alla blivit planterade i rabatterna ännu - men jag kan lova att jag njutit av varenda krona jag köpt dem för. Jag röker inte - det har varit mycket mindre dyrt att vara drabbad av trädgårdssjukan och jag tror att jag har en hälsosammare och långvarigare njutning! Tack och lov eller tyvärr var det inom trädgårdsområdet som jag märkte att det inte stod rätt till med mitt minne - jag märkte att jag tappade växtnamnen (det som man kan drabbas av som ms-patient som med fint ord kallas kognitiv svikt). Detta tyckte jag talade emot det man först trodde att jag drabbats av - att gå in i den berömda väggen. Växterna och trädgården såg jag som min oas och avstressande fritid, trots att full kaos redan rådde... Efterhand har jag konstaterat att likheterna är många...
Nu kan jag få drömma och önska ett tag till! Nu har jag ju "klara gränser" i min trädgårdstillvaro!
Vårt hängmullbärsträd - Morus nigra 'Pendula' (som vi fick i bröllopspresent för tolv år sedan) har tyvärr gått hädan. Sorken som härjade förra vintern tog många rosor,buskar och nu även vårt kära träd. Svor en vers när pojkarna hade hjälpt mig att välta omkull trädet. Hela barken var bortgnagad runt hela stammen. Klart att rötan slog till då. Förra sommaren såg man att trädet inte orkade - inte så konstigt, det törstade ju ihjäl!
Tack för en bra dag mina trädgårdspojkar! Tror nog att ni kommer att sova gott! Min egen kropp är mer än nöjd... Den sade ganska barskt att infektion och trädgårdsäventyr inte skall förenas. Fick vara arbetsledare... i snygga orangeröda tofflor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar